En veckas galenskaper

En händelserik vecka har passerat:

1) Jag har varit med och sett en nationell ungdomsmottagning på nätet ta form. Mycket givande. Tyvärr inser jag under pågående konferens att jag går runt med prislappen kvar på min nyinköpta HM-tröja, som hamnat på mig eftersom jag inte hunnit tvätta. Men tror inte den syntes så väl och efter en diskret manöver så hoppas jag att jag var tillbaka till mitt vanliga professionella jag... En fråga som hänger kvar från dagen är den om "manliga förebilder". Det sägs ju att killar hämmas i "kvinnodominerade" sammanhang, som killen som nästan bara har kvinnor som lärare. Jag är minst sagt skeptisk och tycker att resonemangen nedvärderar många duktiga lärare som på något sätt inte skulle räcka till bara på grund av sitt kön.

2) Forskare hävdar nu att de funnit skillnader i hjärnan mellan människor av olika sexuell läggning. Homosexuella personer skulle ha liknande hjärnor som heterosexuella av motsatt kön. Rubrikerna i många nyhetsmedier tycker jag är talande för vad denna typ av forskning kan få för konsekvenser: "Homosexuellas hjärnor är annorlunda". Annorlunda än vad då? Jo, den "normala" (läs: heterosexuella) hjärnan förstås. Sedan är ju historien kring människors fascination för skillnader i hjärnor mellan grupper av människor inte alls skrämmande - inte alls! Ehum... Och förresten, bisexuella och gueeridentifierade personer finns inte - inte alls!

3) Debatten om kränkningar i högskolan och missbruk av diskrimineringslagstiftningen har fortsatt. Lärare sägs leva i rädsla för att anmälas av rättshaverister. Återigen tycker jag att de som säger sig stå på de stackars utsatta lärarnas sida missar en massa poänger. En av de viktigaste är att lärarkåren inte är ett gäng dumma människor som inte kan lära sig nytt och som inte vill ta sitt ansvar att vara så inkluderande som möjligt. Budskapet tycks vara att man ska tycka synd om lärarna, men vad tjänar de på det? Nej, strålkastarna borde riktas mot högskolorna som borde ta bättre hand om alla sina kompetenta anställda och tillgodose deras behov av kompetensutveckling och kunskap kring diskriminering och normer - och gränserna för sitt ansvar. Då skulle många lärare inte behöva vara rädda. Samtidigt som studenter förmodligen skulle möta en bättre och mer jämlik högskola.

/Pär