Killar som är Killar

På nätcommunityt Qruiser, för hbtq-personer och vänner, hittade jag en klubb kallad "Killar som är Killar" och som beskrevs så här:

"Här är klubben för oss som är killar och inte fjolliga på något sätt eller minimalt feminina...
...klubben för oss som gillar killar som helt enkelt är killar."

Klubben hade 1469 medlemmar.

Klubben "Vi som gillar fjollor" hade 5 medlemmar.

Ack ja, men jag skulle säkert se att massor av de 1469 Killarna också var med i klubbar mot transfobi, heteronormativitet och hatbrott om jag tittade...

/Pär - minimalt elak

Att kidnappa en publik

Måste skriva om ett fenomen eftersom jag nyligen kom i kontakt med det och höll på att gå i bitar av ilska, även om det verkligen inte var första gången.

Scenen är ett föredrag som håller på att avslutas eftersom den utsatta tiden är slut. Föredragshållaren ber dem i publiken som har kvar frågor eller kommentarer att komma fram och prata efteråt. Men så finns det någon som detta inte duger för - någon som tycker det är väldigt viktigt att få kommentera och ge råd när alla andra hör på. Och så förväntas alla sitta kvar efter sluttiden och lyssna. "Nej, men det här tycker 'vi' ju är så intressant så 'vi' vill fortsätta!"

För mig handlar det här om alldeles för stora egon och alldeles för lite respekt för andra människors tid. Extra provocerande när det som denna gång var en akademiskt etablerad, medelålders man som skulle ge expertråd i jämställdhetsfrågor, råd som varken föredragshållaren eller jag och de andra i publiken behövde.

Jag är i alla fall nöjd med att jag vågade bryta mot 'vi:et' som plötsligt etablerats i rummet, genom att gå från föredraget mitt i monologen med "råd". Det ska jag göra oftare!

/Pär