Nytänkande elever undanbedes

Klassen hade svenska och fick i uppgift att skriva en berättelse om en resa som de varit på. En elev skriver om sin väg till skolan. Berättelsen är genomarbetad och välskriven, men får bara ett "godkänt" eftersom läraren menar att eleven inte höll sig till uppgiften. Vägen till skolan kan ju inte räknas som en resa... Snacka om kreativitetsdödare.

Ibland är det långt till idealen om elever som uppmuntras att tänka självständigt, kritiskt och ta egna initiativ. Det gäller bara om man håller sig inom vissa fyrkantiga ramar som tråkigt nog sällan lyfts fram och diskuteras i sig. En sådan diskussion skulle ju innebära att lärarens makt och tolkningsföreträde utmanades, samtidigt som den skulle kunna leda till både bättre pedagogiska ramar och bättre arbetsmiljö.

Ett alternativt sätt att se på berättelsen ovan hade varit att se det nytänkande och unika. Och att samtidigt ta hänsyns till att eleverna har olika förutsättningar att göra olika resor. Och det känns härligt att avsluta detta inlägg med två meningar som börjar med det för fyrkantstänkandets upproriska "Och".

/Pär

Ensidigt om heder

Jag funderar på om det finns olika sorters förtryck. Tycker ofta det framställs så i samhällsdebatten. Visst förtryck skulle till exempel vara kulturellt betingat medan annat är... något annat.

Jag tror att ett mer användbart sätt att se på förtryck är att det ofta handlar om samma sak som tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Ska man till exempel tala om förtryck som relaterat till hederskulturer så är det viktigt att inte bara tala om vissa invandrargrupper utan även dra paralleller till det det där vardagliga "svenska" - det som Göran Hägglund skulle kalla "vanligt folk". Hur utbrett är det inte att tänka på heder och status bland detta vanliga folk?

Jag kommer att tänka på flera historier där jag hört hbt-personer som varnats för att komma ut inför familj, släktingar och annan omgivning. "Vad ska folk tänka om oss?". "Det här kommer att göra mamma jätteledsen". "Det här rör inte bara dig utan hela familjen".

Jag kommer också att tänka på den yttersta svenska symbolen: kungafamiljen. Snacka om några som måste anpassa sig till vad omgivningen tycker och till och med ska fråga föräldrar (och regering!) om lov för att få gifta sig.

Det finns i alla fall uppenbara paralleller att dra till det som brukar talas om som hedersrelaterat förtryck. Och det är viktigt att fundera på vad som händer när inga sådana paralleller görs. Förtrycket placeras där borta, hos någon annan: den förtryckande, ojämställda invandraren.

Nä, förtryck ska bekämpas överallt och den kampen måste föras på ett sätt som inte sker på bekostnad av vissa som riskerar att drabbas av ännu mer förtryck.

/Pär