Klassen hade svenska och fick i uppgift att skriva en berättelse om en resa som de varit på. En elev skriver om sin väg till skolan. Berättelsen är genomarbetad och välskriven, men får bara ett "godkänt" eftersom läraren menar att eleven inte höll sig till uppgiften. Vägen till skolan kan ju inte räknas som en resa... Snacka om kreativitetsdödare.
Ibland är det långt till idealen om elever som uppmuntras att tänka självständigt, kritiskt och ta egna initiativ. Det gäller bara om man håller sig inom vissa fyrkantiga ramar som tråkigt nog sällan lyfts fram och diskuteras i sig. En sådan diskussion skulle ju innebära att lärarens makt och tolkningsföreträde utmanades, samtidigt som den skulle kunna leda till både bättre pedagogiska ramar och bättre arbetsmiljö.
Ett alternativt sätt att se på berättelsen ovan hade varit att se det nytänkande och unika. Och att samtidigt ta hänsyns till att eleverna har olika förutsättningar att göra olika resor. Och det känns härligt att avsluta detta inlägg med två meningar som börjar med det för fyrkantstänkandets upproriska "Och".
/Pär
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar