Marsch för tillgänglighet

Igår var det dags för Marschen för tillgänglighet. I strålande solsken och med god stämning marscherade vi för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering i lagstiftningen. Frågan i sig hade kunnat göra det hela till en ganska dyster tillställning då Sverige idag ligger långt efter andra länder, såsom USA. Men förhoppningsvis har de ansvariga politikerna snart utrett frågan tillräckligt för att gå till handling.

/Pär

Välviljans apartheid

Sveriges Radio (SR) kör nu en temavecka om funktionshinder. Människor med funktionsnedsättningar får väldigt sällan utrymme i media och när det händer så är det oftast för att prata om just sin funktionsnedsättning. SR har ambitionen att fokusera på hur erfarenheterna av det otillgängliga samhället kan bidra till ett samtal om vilket samhälle vi egentligen vill ha.

Förhoppningsvis är detta ett gott exempel på synliggörande av det och dem som normen annars exkluderar, samtidigt som själva normen ifrågasätts - på bästa sändningstid.

Jag gillar iaf titeln. Den pekar på hur välvilja kan vara något isärhållande, liksom tolerans. Det är den som åtnjuter normens privilegier som kan vara välvillig eller tolerant - välviljan eller toleransen kan bli ett sätt i sig att markera avstånd och maktskillnad gentemot normavvikaren.

Kolla in själv på temaveckans hemsida.

/Pär

Heteronormen i rymden

Igårkväll fastnade jag framför en dokumentär om framtida expeditioner till mars. Fascinerande på många sätt. Ett stort bekymmer för rymdmyndigheterna (eller vad de nu kallas...) var hur gruppen astronauter/kosmonauter skulle klara resan om de bestod av både kvinnor och män. Då skulle de ju kunna ägna sig åt sexuella aktiviteter som hotade att äventyra samarbetet i gruppen och i förlängningen hela expeditionen.

En möjlig "lösning" var enligt experterna att bara skicka män... Vi får hoppas att rymdexperterna även utvecklar ett vattentätt heterotest då - ett test som bara de mest grundmurade heteromännen, med en sexualitet lika fast som berget, klarar sig igenom. Tänk annars på de katastrofala följderna... Om de där männen ute i rymden, i en farkost som kostat ett antal miljarder och som ska följas av jordens befolkning i några år, utvecklar känslor för varandra eller t o m börjar ha sex!

Jag och alla andra hbt-aktivister kanske borde vara tysta egentligen. Tänk vilket tillfälle för synliggörande! Kanske har jag genom att skriva detta minskat chanserna för den första interplanetära, multimiljardpåkostade Prideparaden. Å andra sidan kanske inte rymdmyndigheterna har ögonen på Perspektivbyråns blogg och har de det så är det nästan värt det.

/Pär

Film som fick mig att gråta...

...mitt bland en massa lärarstudenter.

Jag hade föreläst om normkritiskt jämlikhetsarbete och efteråt skulle vi titta på dokumentärfilm. Filmen var "Du ska nog se att det går över", om My, Joppe och Natalie som berättar om att växa upp under heteronormens tryck som tjej och ung icke-heterosexuell person. Den handlar mycket om frigörelse och är en stark påminnelse om varför jämlikhetsarbete är så himla viktigt, inom alla samhällsområden men inte minst i skolan.

Jag hade sett den förut, men det var så fint när det slog mig att här satt jag med en hel sal av lärarstudenter - under en kurs som alla lärarstudenter vid lärosätet genomgår - och tittade på denna inspirerande film. Förändringspotentialen som var samlad där i rummet var med andra ord enorm. Om budskapet i min föreläsning inte gick fram så måste filmen ha gått rakt in i hjärtat på väldigt många av studenterna. Jag hoppas i alla fall att det var fler än jag som snabbt torkade bort en tår när ljuset i salen tändes efter filmen.

Alltså, till alla som läser detta: Se "Du ska nog se att det går över", av Cecilia Neant-Falk, och sprid ordet!

/Pär