Tunga argument mot mossiga föreställningar om kön

Jag läste i DN 12/8 att asiatiska kvinnor är starkast i världen och att många asiatiska kvinnor är starkare än alla svenska män i samma viktklass.
Världsmästarinnan i 58-kilosklassen Chen Yanging menar att det har att göra med att hon fått lära sig att aldrig känna sig underlägsen en man.
Den svenska mästaren i herrarnas 62-kilosklass Hewa Sadi menar att det har att göra med att de asiatiska världsklasskvinnorna lever på sin tyngdlyftning och att de, som inte har samma förutsättningar, därför inte kan jämföra sig med dem.
Det är säkert sant, de har inte samma förutsättningar. Men detta slår också hål på myten om att tyngdlyftning inte är något för kvinnor och har att göra med den råstyrka män ofta tillskrivs.
Inge Johansson som var förbundskapten mellan 1978 och 2000 säger i DN att tyngdlyftning handlar lika mycket om teknik som om styrka:
- Det passar tjejer att lyfta. De är snabba, rörliga och mjuka.De kan komma djupt ned i "sittet". "
I Chen Yangings världsbild är inte hennes biologiska kvinnliga kön något uppenbart hinder i hennes karriär. För att hon fått höra att det inte är det. För att hon fått veta att hon kan lika mycket som någon annan.
En klassisk inställning, som utgår från ett binärt könssystem, kring hur stora skillnader det egenltigen är mellan män och kvinnor, är ju just att män är starkare och mer lämpade för vissa uppgifter och sporter än kvinnor. Chen Yanging är ett livs levande exempel på hur vi lever i falska föreställningar om vad som är möjligt för vem och vilken otroligt liten betydelse vårt biologiska kön egentligen har för vad vi kan åstadkomma. Bara vi vet om det.

/Sofia