Den 1 april var alltså dagen för beslut i frågan om könsneutrala äktenskap. Undertecknad fanns på plats i riksdagen, under nästan hela dagen. Vid dagens början var redan 28 talare anmälda under punkten, och 4.08 beräknad talartid. Sen tillkom repliker och allmänt filibustrande, och totalt tog det sex timmar tills alla fått sagt sitt. Vissa talare var mer spexiga än andra, vissa precis så förutsägbara som kunde anas, andra lite mer otippade, såsom att höra Lennart Sacrédeus (kd) argumentera om flersamma relationer. (Hans mycket vältaliga inlägg innehöll också hänvisningar till pedofili och incest, även om han såklart inte sade det rakt ut. En av flera skillnader från 1994 års partnerskapsdebatt. Bouvin (nyd) var inte där tex, men Mikael Oscarsson (kd) använde samma spår, om än något mer raffinerat.)
Nåväl, igår var alltså dagen för beslut, för att samkönade par också ska få möjlighet att ingå äktenskap. Under debatten lyfte flera inlägg problematiken med det föreslagna lagförslaget, och jag kan inte annat än att hålla med. Jag undrar följande:
När ska myndighetsutövning frikopplas från trossamfund? Det är orimligt att kyrkan fortsätter med denna funktion. Särskilt osmakligt blir det att den nya lagen medger att den som ska viga par kan välja bort samkönade par.
När införs antalsneutrala civilrättsliga avtal? Det är lika orimligt att staten avgör vilka som hur många som kan leva tillsammans.
Jag noterade att Börje Vestlund (s) uppmanade Sacrédeus att hålla sig ifrån "slaskdebatten" och sade något i stil med att det inte finns någon seriös sexualpolitisk aktör som driver frågan om "månggifte" (vilket är slarvigt och okunnigt uttryckt). Börje har missat att RFSL Ungdom driver frågan (se tex ett nytt uttalande tillsammans med Grön Ungdom), liksom att RFSU säger "Möjligheten att ingå civilrättslig registrering som omfattar fler än två personer bör utredas." (Ur idéprogrammet.) Också SFQ lyfte i sitt remissyttrande om äktenskapsfrågan frågan om möjlighet för fler än två personer att ingå dylika avtal.
Jag har djup respekt för att många vill och längtar efter att ingå äktenskap. Väl så. Men att nöja sig med denna lag är att acceptera alldeles lite, och den bygger på en heteronormativ förståelse om den goda, trevliga, välartade och prydliga villa-volvo-vovve-drömmen. Jag vill någonting annat. Många med mig vill någonting annat. Därför är den 2 april den första dagen av den fortsatta kampen. För frihet, mot heteronormativa regleringar av hur vi kan organisera våra liv.
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar