Klassen hade svenska och fick i uppgift att skriva en berättelse om en resa som de varit på. En elev skriver om sin väg till skolan. Berättelsen är genomarbetad och välskriven, men får bara ett "godkänt" eftersom läraren menar att eleven inte höll sig till uppgiften. Vägen till skolan kan ju inte räknas som en resa... Snacka om kreativitetsdödare.
Ibland är det långt till idealen om elever som uppmuntras att tänka självständigt, kritiskt och ta egna initiativ. Det gäller bara om man håller sig inom vissa fyrkantiga ramar som tråkigt nog sällan lyfts fram och diskuteras i sig. En sådan diskussion skulle ju innebära att lärarens makt och tolkningsföreträde utmanades, samtidigt som den skulle kunna leda till både bättre pedagogiska ramar och bättre arbetsmiljö.
Ett alternativt sätt att se på berättelsen ovan hade varit att se det nytänkande och unika. Och att samtidigt ta hänsyns till att eleverna har olika förutsättningar att göra olika resor. Och det känns härligt att avsluta detta inlägg med två meningar som börjar med det för fyrkantstänkandets upproriska "Och".
/Pär
söndag 20 september 2009
lördag 19 september 2009
Ensidigt om heder
Jag funderar på om det finns olika sorters förtryck. Tycker ofta det framställs så i samhällsdebatten. Visst förtryck skulle till exempel vara kulturellt betingat medan annat är... något annat.
Jag tror att ett mer användbart sätt att se på förtryck är att det ofta handlar om samma sak som tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Ska man till exempel tala om förtryck som relaterat till hederskulturer så är det viktigt att inte bara tala om vissa invandrargrupper utan även dra paralleller till det det där vardagliga "svenska" - det som Göran Hägglund skulle kalla "vanligt folk". Hur utbrett är det inte att tänka på heder och status bland detta vanliga folk?
Jag kommer att tänka på flera historier där jag hört hbt-personer som varnats för att komma ut inför familj, släktingar och annan omgivning. "Vad ska folk tänka om oss?". "Det här kommer att göra mamma jätteledsen". "Det här rör inte bara dig utan hela familjen".
Jag kommer också att tänka på den yttersta svenska symbolen: kungafamiljen. Snacka om några som måste anpassa sig till vad omgivningen tycker och till och med ska fråga föräldrar (och regering!) om lov för att få gifta sig.
Det finns i alla fall uppenbara paralleller att dra till det som brukar talas om som hedersrelaterat förtryck. Och det är viktigt att fundera på vad som händer när inga sådana paralleller görs. Förtrycket placeras där borta, hos någon annan: den förtryckande, ojämställda invandraren.
Nä, förtryck ska bekämpas överallt och den kampen måste föras på ett sätt som inte sker på bekostnad av vissa som riskerar att drabbas av ännu mer förtryck.
/Pär
Jag tror att ett mer användbart sätt att se på förtryck är att det ofta handlar om samma sak som tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Ska man till exempel tala om förtryck som relaterat till hederskulturer så är det viktigt att inte bara tala om vissa invandrargrupper utan även dra paralleller till det det där vardagliga "svenska" - det som Göran Hägglund skulle kalla "vanligt folk". Hur utbrett är det inte att tänka på heder och status bland detta vanliga folk?
Jag kommer att tänka på flera historier där jag hört hbt-personer som varnats för att komma ut inför familj, släktingar och annan omgivning. "Vad ska folk tänka om oss?". "Det här kommer att göra mamma jätteledsen". "Det här rör inte bara dig utan hela familjen".
Jag kommer också att tänka på den yttersta svenska symbolen: kungafamiljen. Snacka om några som måste anpassa sig till vad omgivningen tycker och till och med ska fråga föräldrar (och regering!) om lov för att få gifta sig.
Det finns i alla fall uppenbara paralleller att dra till det som brukar talas om som hedersrelaterat förtryck. Och det är viktigt att fundera på vad som händer när inga sådana paralleller görs. Förtrycket placeras där borta, hos någon annan: den förtryckande, ojämställda invandraren.
Nä, förtryck ska bekämpas överallt och den kampen måste föras på ett sätt som inte sker på bekostnad av vissa som riskerar att drabbas av ännu mer förtryck.
/Pär
fredag 31 juli 2009
Många lånade fördelar på Pride
Perspektivbyrån har hållit två workshops under Pride kring fördelar och normer. De levande böckerna lånades ut flitigt och det blev många bra diskussioner. Här går det att läsa mer om Låna en fördel i media och även titta på hur det såg ut:
Nu hoppas vi att vi ska kunna komma ut på fler ställen och prata om fördelar och normer. Vi tror att Låna en fördel är en form som kan passa många- att förutsättningslöst sitta ned och diskutera de egna fördelarna man har. Men syftet är också att lyfta diskussionen till en samhällsnivå, att belysa vad normer gör med människor som passar in i dem och de som inte gör det och vad det får för betydelse för maktfördelningen i samhället.
/Sofia
tisdag 28 juli 2009
Dags att fira Pride!
Under Stockholm Pride 27-2/8 hittar du oss här:
Levande bibliotek - Låna en fördel. Du kan låna en livs levande bok (person) och diskutera samhällsnormer och vilka fördelar man får om man kan leva upp till dem.
Pride House (Kulturhuset/Stadstetern vid Sergels torg) ons 29/7 16-17.45 och fre 31/7 13.30-15.30, på World News Café.
Pär är samtalsunderlättare under ett seminarium med Stolta Föräldrar i Pride House (Kulturhuset/Stadsteatern) tis 28/7 16.45-17.45, i Bryggan.
Sofia deltar i panelsamtal om heteronormer och sport i Pride garden (Kungsträdgården) tor 30/7 14.30-15, på Lilla scen.
Levande bibliotek - Låna en fördel. Du kan låna en livs levande bok (person) och diskutera samhällsnormer och vilka fördelar man får om man kan leva upp till dem.
Pride House (Kulturhuset/Stadstetern vid Sergels torg) ons 29/7 16-17.45 och fre 31/7 13.30-15.30, på World News Café.
Pär är samtalsunderlättare under ett seminarium med Stolta Föräldrar i Pride House (Kulturhuset/Stadsteatern) tis 28/7 16.45-17.45, i Bryggan.
Sofia deltar i panelsamtal om heteronormer och sport i Pride garden (Kungsträdgården) tor 30/7 14.30-15, på Lilla scen.
söndag 21 juni 2009
Killar som är Killar
På nätcommunityt Qruiser, för hbtq-personer och vänner, hittade jag en klubb kallad "Killar som är Killar" och som beskrevs så här:
"Här är klubben för oss som är killar och inte fjolliga på något sätt eller minimalt feminina...
...klubben för oss som gillar killar som helt enkelt är killar."
Klubben hade 1469 medlemmar.
Klubben "Vi som gillar fjollor" hade 5 medlemmar.
Ack ja, men jag skulle säkert se att massor av de 1469 Killarna också var med i klubbar mot transfobi, heteronormativitet och hatbrott om jag tittade...
/Pär - minimalt elak
"Här är klubben för oss som är killar och inte fjolliga på något sätt eller minimalt feminina...
...klubben för oss som gillar killar som helt enkelt är killar."
Klubben hade 1469 medlemmar.
Klubben "Vi som gillar fjollor" hade 5 medlemmar.
Ack ja, men jag skulle säkert se att massor av de 1469 Killarna också var med i klubbar mot transfobi, heteronormativitet och hatbrott om jag tittade...
/Pär - minimalt elak
torsdag 18 juni 2009
Att kidnappa en publik
Måste skriva om ett fenomen eftersom jag nyligen kom i kontakt med det och höll på att gå i bitar av ilska, även om det verkligen inte var första gången.
Scenen är ett föredrag som håller på att avslutas eftersom den utsatta tiden är slut. Föredragshållaren ber dem i publiken som har kvar frågor eller kommentarer att komma fram och prata efteråt. Men så finns det någon som detta inte duger för - någon som tycker det är väldigt viktigt att få kommentera och ge råd när alla andra hör på. Och så förväntas alla sitta kvar efter sluttiden och lyssna. "Nej, men det här tycker 'vi' ju är så intressant så 'vi' vill fortsätta!"
För mig handlar det här om alldeles för stora egon och alldeles för lite respekt för andra människors tid. Extra provocerande när det som denna gång var en akademiskt etablerad, medelålders man som skulle ge expertråd i jämställdhetsfrågor, råd som varken föredragshållaren eller jag och de andra i publiken behövde.
Jag är i alla fall nöjd med att jag vågade bryta mot 'vi:et' som plötsligt etablerats i rummet, genom att gå från föredraget mitt i monologen med "råd". Det ska jag göra oftare!
/Pär
Scenen är ett föredrag som håller på att avslutas eftersom den utsatta tiden är slut. Föredragshållaren ber dem i publiken som har kvar frågor eller kommentarer att komma fram och prata efteråt. Men så finns det någon som detta inte duger för - någon som tycker det är väldigt viktigt att få kommentera och ge råd när alla andra hör på. Och så förväntas alla sitta kvar efter sluttiden och lyssna. "Nej, men det här tycker 'vi' ju är så intressant så 'vi' vill fortsätta!"
För mig handlar det här om alldeles för stora egon och alldeles för lite respekt för andra människors tid. Extra provocerande när det som denna gång var en akademiskt etablerad, medelålders man som skulle ge expertråd i jämställdhetsfrågor, råd som varken föredragshållaren eller jag och de andra i publiken behövde.
Jag är i alla fall nöjd med att jag vågade bryta mot 'vi:et' som plötsligt etablerats i rummet, genom att gå från föredraget mitt i monologen med "råd". Det ska jag göra oftare!
/Pär
onsdag 13 maj 2009
Pridesäsongen är här - liksom motståndet
En kolumn på ledarsidan i söndagens DN provocerar mig. Den har inte lämnat mig sedan jag läste den. Många texter, artiklar, annonser med mera jag ser får mig att tänka att jag ska blogga om det men så lägger det sig. Det här gör mig bara mer förbannad för varje gång jag tänker på det. Lisa Bjurwald skriver 20090510:
”Så värst roligt…”?? ”Förarga festivalens mest inbitna fans”?!? Skojar hon? Det största problemet är våldet, hatbrotten, förvägrandet av mänskliga rättigheter, demonstrationsförbud, förföljelsen. En institutionaliserad homofobi som genererar uttalanden som hade varit skrattretande om det inte vore för det oerhörda allvaret för de HBT-personer som lever i Ryssland.
Det blir extra provocerande mot bakgrund av misshandeln i helgen av RFSL:s förbundsordförande Sören Juvas vid hans deltagande i Pridefestivalen i Moldavien, där man tror att polisen ligger bakom misshandeln.
Mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Oavsett sexuell läggning, kön, könsidentitet eller könsuttryck. HBT-personers rättigheter är inget lyxtillval som vi kan unna oss i fina goa Sverige. (Och dessutom: hatbrott sker här också.)
Svenska journalister bör rimligen förstå vikten av demonstrationsfrihet. Svenska journalister bör rimligen också förstå rätten att slippa förföljas. Svenska journalister bör förstå att ett förbud mot en prideparad innebär liiiiite mer än att förarga några fans. Det innebär att människor förnekas sina mänskliga rättigheter och tar tempen på var demokratin befinner sig idag. Vi vet att det är långt kvar i Ryssland och Moldavien. Men i så kallade fungerande demokratier som Estland, Lettland och Litauen omgärdas HBT-personer av en samhällsdiskussion vi har svårt att föreställa oss ens i våra vildaste fantasier.
I helgen är det alltså Pride i Moskva, som förbjudits. I helgen är det också Baltic Pride, i Riga. Politikerna i Riga jobbar på att förbjuda den också. På söndag den 17 maj är det IDAHO, International Day Against Homophobia. Häng upp en regnbågsflagga. Skriv en artikel. Berätta för din vän. Delta i en demonstration. Åk till Riga. Ring en politiker. Skriv en projektansökan för att kunna åka till Baltic Pride i Vilnius nästa år. Eller dito för Moskva. Bli medlem i SFQ, RFSL, RFSL Ungdom, RFSU, Amnesty eller annan organisation som arbetar för HBT-personers rättigheter, också internationellt. Alla kan bidra med något, du med.
/Linda
Ryskt gayförbud
Kitschfestivalen Eurovision Song Contest har länge varit något av en högtidsdag för homosexuella. Så värst roligt kommer det dock inte att bli i årets värdstad Moskva. Där har staden nämligen förbjudit den parad för hbt-rättigheter som var tänkt att gå av stapeln i samband med nästa veckas schlagertävling. En talesman för stadens borgmästare som tidigare dömt ut gaymanifestationer som ”satanistiska” menar att en sådan parad skulle ”förstöra moralen” i Moskva. Tala om att förarga festivalens mest inbitna fans.
”Så värst roligt…”?? ”Förarga festivalens mest inbitna fans”?!? Skojar hon? Det största problemet är våldet, hatbrotten, förvägrandet av mänskliga rättigheter, demonstrationsförbud, förföljelsen. En institutionaliserad homofobi som genererar uttalanden som hade varit skrattretande om det inte vore för det oerhörda allvaret för de HBT-personer som lever i Ryssland.
Det blir extra provocerande mot bakgrund av misshandeln i helgen av RFSL:s förbundsordförande Sören Juvas vid hans deltagande i Pridefestivalen i Moldavien, där man tror att polisen ligger bakom misshandeln.
Mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Oavsett sexuell läggning, kön, könsidentitet eller könsuttryck. HBT-personers rättigheter är inget lyxtillval som vi kan unna oss i fina goa Sverige. (Och dessutom: hatbrott sker här också.)
Svenska journalister bör rimligen förstå vikten av demonstrationsfrihet. Svenska journalister bör rimligen också förstå rätten att slippa förföljas. Svenska journalister bör förstå att ett förbud mot en prideparad innebär liiiiite mer än att förarga några fans. Det innebär att människor förnekas sina mänskliga rättigheter och tar tempen på var demokratin befinner sig idag. Vi vet att det är långt kvar i Ryssland och Moldavien. Men i så kallade fungerande demokratier som Estland, Lettland och Litauen omgärdas HBT-personer av en samhällsdiskussion vi har svårt att föreställa oss ens i våra vildaste fantasier.I helgen är det alltså Pride i Moskva, som förbjudits. I helgen är det också Baltic Pride, i Riga. Politikerna i Riga jobbar på att förbjuda den också. På söndag den 17 maj är det IDAHO, International Day Against Homophobia. Häng upp en regnbågsflagga. Skriv en artikel. Berätta för din vän. Delta i en demonstration. Åk till Riga. Ring en politiker. Skriv en projektansökan för att kunna åka till Baltic Pride i Vilnius nästa år. Eller dito för Moskva. Bli medlem i SFQ, RFSL, RFSL Ungdom, RFSU, Amnesty eller annan organisation som arbetar för HBT-personers rättigheter, också internationellt. Alla kan bidra med något, du med.
/Linda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
