Jag har kompetensutvecklat mig i kursform några dagar. Härligt. Det har varit normkritiska arbetsmetoder och lagstiftning. Många idéer tar jag med mig, men en fråga som jag tänkt särskilt på är den om hur man kan utvärdera ett utbildningstillfälle eller en kurs. Vad säger egentligen utvärderingar och vem utvärderar man för?
Utvärderingar i enkätform har jag sett som ett sätt att få ett kvitto på hur bra jag skött mig som kursledare tidigare. Människor ska skriva att de lärt sig om nya perspektiv och tycka att jag varit kunnig, trevlig och rolig för att jag ska vara nöjd. Jag börjar tänka om. Med lite bättre distans till de skriftliga utvärderingarna så kan jag se att de inte bara säger något om mig, utan även vad som hänt bland deltagarna. Är en deltagare arg eller upprörd (vilket trots allt händer...) så kan det säga att jag kanske inte lyckats navigera "rätt" som ledare i diskussionerna och misslyckats med mitt uppdrag. Men det kan också säga att jag satt igång viktiga processer - processer som kanske börjar med ilska och motstånd, men som slutar någon stans positivt där ingen utvärdering görs.
Sedan är det väldigt egocentriskt också; att som ledare ta ifrån deltagarna chansen att faktiskt utvärdera sitt eget och gruppens gemensamma arbete under en kurs. Ofta blir ju kurser vad man gör gemensamt av dem och alla förtjänar att få sina upplevelser och erfarenheter bekräftade samtidigt som det finns utrymme för reflektion. Skriftliga utvärderingar bör kompletteras med diskussionsövningar. Utvärderingar behöver inte bara vara ett sätt för att förbättra framtida kurser - de kan också vara ett sätt för gruppen som gått en kurs att gemensamt avsluta sitt arbete.
Jag jobbar vidare mot det ultimata sättet att utvärdera!
/Pär Wiktorsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar