Jag tillåter mig att känna och uttrycka ilska just nu. Ilska över att en journalist kan använda DN som megafon för att okunnigt raljera kring diskriminering och göra ned dem som arbetar mot den.
I en serie artiklar har Maciej Zaremba gått från kritik av hur begreppet "kränkning" används, via en luddig kritik av studenters diskrimineringsskydd till ett direkt angrepp på queerteori och Sveriges Förenade HBTQ-studenter (SFQ). Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Eller att förstå motivet. Däremot skrämmer de möjliga konsekvenserna.
Är det på Zarembas nivå som diskussionerna om diskriminering nu ska föras? Ska queerteori som analytiskt verktyg för att förstå diskriminering förkastas? Queerforskningen har hjälpt till att visa hur det "normala" och det "onormala" konstrueras i samhället, genom normer som till exempel heteronormen. Det som klassats som onormalt är öppet att angripa genom ifrågasättande, diskriminering och hatbrott. Om vi inte ska sikta in oss på att förändra normerna, hur ska vi då arbeta för jämlikhet? Hur Zaremba vill förklara diskriminering och försöka motverka den framgår aldrig.
Jag får känslan av att Zaremba vill att jag och andra HBTQ-personer som valt att ifrågasätta normen i kampen för våra rättigheter och jämlikhet ska gå tillbaka till att vara glada och snälla små normavvikare i vår kamp. Vi ska stå där med mössan i hand och försöka förklara att vi faktiskt också är "normala" (fastän vi aldrig kommer att få vara det för normen) och vädja till människor i normposition att tolerera oss och erkänna våra rättigheter. Tillåter vi oss att inte vara glada och snälla, utan arga över ojämlikheten och på normen, ja då stämplas vi som "militanta".
Och vågar vi försöka tala med en samlad röst, som genom den demokratiska frivilligorganisationen Sveriges Förenade HBTQ-studenter, ja då ska vi misstänkliggöras för att inte kunna företräda alla "gaystudenter". Ett misstänkliggörande som inte ens behöver bygga på fakta eller kunskap, då Zaremba så uppebart inte ens brytt sig om att kolla upp vad ordet "gay" betyder utan sätter likhetstecken mellan det och "HBTQ-studenter" ("gay" är en liten del av H:et i HBTQ - homosexuella män). Jag frågar mig vem Zaremba då försöker företräda och försvara? Han svamlar något om att transsexuella ifrågasätts genom queerteorin och SFQ, samtidigt som han använder lösryckta citat ur medlemstidningen Wannabe som handlar just om transpersoners situation och bland annat transsexuellas rättigheter (utan att nämna ett ord om det)...
Den dagen Zaremba sakligt förklarar hur han ser på diskriminering och hur den kan motverkas och den dagen han visar hur han själv arbetar för HBTQ-personers rättigheter - den dagen kanske jag kan ta honom på allvar. Innan dess hoppas jag att många med mig väljer att inte lyssna och inte låter en dåligt underbyggd och grovt vinklad artikelserie få negativa konsekvenser för jämlikhetsarbetet.
Läs fö gärna Åsa Linderborgs kritik av Zaremba och artikelserien på Aftonbladets hemsida.
/Pär Wiktorsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej Pär.
På min blogg kritiserar jag Queerteorin, men inte människor som är Queer, bi, homo, trans och övriga icke hetero. Vad Maciej Zaremba har för bakomliggande orsaker har jag ingen aning om.
Men man kan kritisera Queerteorin utan att vara homofob. Det är själva teoribygget som leder fel.
Grundfelet som jag ser det är att Queerteorin som andra socialkonstruktivistiska teorier i hög grad är lösgjorda från evolutionsläran och det faktum att alla vi människor är biologiska djur som allt annat levande är underställda naturlig- och sexuell selektion.
Detta har pågått i ca 3.7 miljarder år och primaterna och vi (Homo sapiens) härstammar sannolikt ur ekorrar som överlevde asteroidnedslaget för 65 miljoner år sedan som tog död på dinosaurerna.
Läser man in sig på evolutionsläran och tar till sig dess konsekvenser att livet saknar yttre mening.
De människor som finns är därmed i logikens namn lika mycket värda oavsett sexuell läggning och könsidentitet. All personer som är icke hetero har naturligtvis en av evolutionen ”utsedd funktion”. Annars så skulle dessa egenskaper inte finnas. Alla mänskliga (biologiska) egenskaper är normalfördelade. Det innebär inte att de som är flest dvs i centrum på Gauss kurvan är ”bäst” utan helt enkelt att den egenskapen ”behövs” i flest antal.
Inom sport och idrott delar vi ut Guld, Silver, Brons till de som ligger längst till höger på kurvan men just när det gäller sexualitet har vi bevisligen problem.
Grundproblemet för detta är nog att vi människor gemensamt både HBT och Hetero har en sådan oerhörd beröringsskräck i att betrakta oss som biologiska varelser.
Sedan finns ju bevisligen en föreställningen att det bara den biologiska avkomman dvs barnen som är det centrala. Men evolutionsläran erbjuder väldigt bra och logiskt hållbara förklaringar till alla sexuella läggningar. Det handlar om sk ”gruppselektion” ock allas vår glädje av kulturella avkommor och dessutom VARIATIONENS EGENVÄRDE.
Kan vi bara få oss kollektivt att djupaste allvar inse de bakomliggande processerna och livets icke mening så skall vi inse att vi alla har en plats i ”systemet”.
En annan mänsklig egenskap som vi alla delar är att vi är rädda för det obekanta och det vi inte begriper. Om vi fick en kvalificerad utbildning i evolutionslära och människans härkomst skulle denna rädsla försvinna. Det som är min dröm är att man tvärvetenskapligt knyter ihop ”kunskapens hierarki” som jag nämner nedan.
Behovet av abstrakta teoribyggen skulle därmed förlora sitt värde och sin konfliktinriktning. Alla teorier har dessutom egenskapen att vara inkluderande och exkluderande. Själva teoribygget bildar självt en selektionsarena om den inte övertygar alla människor.
Det som vi kanske måste förstå är ”kunskapens hierarki” och att varje nivå måste bygga på fundament av hållbar kunskap. Man brukar säga att i ordningen bör vara fysiken, kemin, biologin, psykologi, medicin, sociologi/ antropologi, samhällsvetenskaper, historia, stadskunskap, politik, religioner osv.
Som vårt samhälle har blivit konstruerat så pågår en maktkamp (selektionskamp) mellan dessa nivåer istället för det kloka: Samordning och tvärvetenskap.
Men å andra sidan så är ju detta med selektionskamp också bara en evolutionär egenskap.
Så det är ju inte så lätt.
Själv kallar jag mig för funktionell humanist sedan jag börja inse hur komplext allting är och att vi alla sitter i samma båt: Den evolutionära processen.
Hälsar Anders B Westin
Hej Anders!
Jag är ganska ovan vid att någon använder biologi för att argumentera att alla människor är jämlika. Intressant. Jag är mer van att möta argument om att vissa människor är mer "naturliga" än andra. Att vara HBTQ-person hävdar ju många är något "onaturligt". Just denna klassning i naturligt/onaturligt eller normalt/onormalt och diskrimineringen den resulterar i tycker jag att queerteorin hjälper mig att förstå. Visst är vi människor biologiska varelser, men också sociala varelser. Och vi lär oss vad som är biologi och hur vi ska se på oss själva i ett socialt sammanhang - färgat av makt och normer. Hur som helst så tycker jag att det viktigaste är strävan efter jämlikhet och kan man argumentera för jämlikhet från olika håll desto bättre.
/Pär
Hej Igen
Tack för att du reagerade positivt på min kommentar.
Det där med normalt kontra onormalt baseras ju på en fullständig missuppfattning. All naturvetenskaplig biologi pratar ju om normalfördelningskurvor. Kanske är det detta ordet i kombination med människors inneboende rädsla för det som upplevs obekant som är orsaken till att man anser att är något onormalt. (Rädslan för det obekanta sitter ju i amygdala av sk säkerhetsskäl. Även detta en evolutionär egenskap, en sk skyddsmekanism. Den är lika naturlig som Queer, kom ihåg det när det hettar till.)
Men med kunskaper och praktisk erfarenhet försvinner denna rädsla för det främmande.
Åter till normalfördelningskurvan som också ju kallas för Gausskurva.
Normalfördelningen är ju en naturlag precis som tyngdlagen och gravitationen. Problemet är att människor har svårt att ta till sig detta just när det gäller sig/oss själva. Man har lättare att instrumentalisera fysik, kemi och möjligen andra djur. Men inte människor. Där ligger problemet. Man måste instrumentalisera för att orka och kunna förstå.
Det som finns är således en fördelning av egenskaper. Där gäller att vissa egenskaper är mer vanliga än andra och vissa egenskaper är ovanliga eller mindre vanliga. En normalfördelning är ingen normalfördelning om denna fördelning finns. Det är ju själva normalfördelningen som ÄR DET NORMALA. Det vanliga kan inte existera utan det ovanliga och tvärtom. Det är en ovillkorlig konsekvens av evolutionsläran. (Detta är fullständigt fundamentalt. Tar man inte till sig just detta har man fullständigt missat vad livet har för drivkrafter.
Evolutionen är ju som en enorm testbädd som jobbar med grunderna VARIATION och SELEKTION. En del personer tycker att ordet selektion låter ”jobbigt” och det är det ju delvis. Bevisligen finns det ju extremt plågsamma sätt att selektera, tex med våld, krig och våldtäkt.
Men det finns i vår fredliga kultur betydligt fler vackra metoder att selektera som tex att måla tavlor, spela musik, bygga hus, skriva dikter, starta företag, skriva snälla blogginslag mm i all oändlighet. Det är ju det vi gör när vi lever. Vi selekterar och söker bekräftelse för vårt existensberättigande.
Evolutionen har ju skapat oss människor till att vara den mest VARIERANDE och KOGNITIVA VARELSEN på jord ytan. Alltså uppkommer så många möjliga metoder att selektera och interagera (bygga samhällen) att vi har kunnat uppfinna ord och fackområden som sociologi och antropologi. I dessa ämnen försöker vi med mänskliga ord och representationer beskriva det som egentligen är ett extremt komplexa mönster av biologisk selektion.
I grunden är detta egentligen matematik men det är så matematiskt komplext att vi istället försöker beskriva det med ord i tjocka böcker.
Eftersom evolutionen i grunden är att betrakta som en extremt komplex biologisk matematikformad process är i grunden alla biologiska varelser att betrakta som biologiskt matematiska objekt. Detta kan vi naturligtvis inte gå omkring och betrakta oss själva som.
Men skall vi någonsin slippa onödiga aggressiva konflikter så är jag säker. Vi måste förmedla denna insikt på bred front.
Sedan har vi bättre möjlighet att selektera och tävla med justa metoder och på ”arenor” som ger oss positiva konsekvenser. Mycket av det, gör vi ju redan här i västerlandet efter andra världskriget. Men jag känner mig ganska säker att vi skulle ha mycket att vinna på om dessa kunskaper kunde föras ut och beskrivas med pedagogiska metoder.
För någon månad sedan läste jag en tunn liten bok av professorn och evolutionspsykologen Robin Dunbar som heter Människans Historia. Jag tror att många skulle må bra av att läsa denna bok.
Om vi dessutom lärde ut kunskapen att ge optimalt ”Trygg Anknytning” till alla våra barn. Ja då skulle mycket onödig aggressivitet ej behöva uppkomma.
Så efter bra kurser i pedagogisk humanetologi (evolutionspsykologi) så skulle jag rekommendera breda kurser i Anknytningsteori. Allt för ett fredligt och humanistiskt samhälle där vi fick selektera med trevliga metoder.
Om vi inte får selektera så dör vi av depression eller kollektiv dystopi. Kanske är det som händer när kulturer går under.
Hejdå
Anders B Westin
PS! I samhällen som befinner sig i krig, visar studier att mödrar omedvetet ger sina söner sk otrygg anknytning, just för att dom skall vara beredda med aggressivitet och stridslust. Otrygg anknytning är också kopplad till förmågan att begå våldtäkt. Obehaglig men sant. Otrygg anknytning är således en metod att förbereda för selektion, med för oss ojusta metoder. Det är därför det är så svårt att stoppa krig. Allt är så förbannat komplext. DS
Hade ett syftningsfel i min förra kommentar.
Skall vara: En normalfördelning är ingen normalfördelning om denna fördelning inte finns.
MVH
ABW
Vet inte om det kan anses vara någon slags kompromisställningstagande mellan Zaremba och SFQ, men S-studenters Kajsa Borgnäs skriver idag ett väldigt bra och intressant svar i Aftonbladet idag:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article1936594.ab
Tror den viktiga poängen i hennes artikel är att när mångfalds-/jämlikhetsarbete reduceras till identitetspolitik och arbete mot lagligt erkänd diskriminering, då riskerar vi att hamna väldigt väldigt fel.
Det finns en tydlig norm i mycket av det normkritisk arbetet som exkluderar både aktivister, teoretiska diskussioner och enskilda förtrycksmekanismer. Det måste vi som tror på mångfald tänka på.
Pelle Rödin och Aftonbladets artikel kopplar möjligen dimmigt till de inlagor jag tidigare skrev.
Genom att förstå verkligheten och verklighetens krafter är jag ganska säker:
1) Vi vill inte kränka andra människor i lika hög grad.
2) Vi blir inte lika lättkränkta av vad andra människor gör och säger när vi förstår de evolutionära lagarna. Personen som kränkte visste inte bättre i stunden. Han eller hon saknade helt enkelt förmågan att inte kränka. (det är bara en av miljoner med mänskliga förmågor eller icke förmågor)
Således kurs och bildning med substans är långt mer hållbart än dogmer och subjektiva föreställningar.
Dessutom insikten av att vi alla har våra begränsningar och att det alltid finns orsaker till detta.
MVH
Anders B Westin
Pelle, jag tycker Kajsa Borgnäs har en poäng och håller med dig och henne om risken med ett reducerat jämlikhetsarbete. Samtidigt finns det andra viktiga poänger som behöver göras. Gjorde ett särskilt blogginlägg om det.
Skicka en kommentar