Var är studentorganisationerna?

Kajsa Borgnäs, ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet, kommenterar Åsa Linderborgs artikel som jag tidigare tipsat om (Linderborg kritiserade Maciej Zarembas artikelserie om kränkningar).

Borgnäs tar Zaremba i försvar mot Linderborg. När jag försöker tolka hennes artikel så tycker jag att hon har en viktig poäng i faran att arbetet för jämlikhet och mot förtryckande strukturer reduceras till något individuellt som ska hanteras av ombudsmän och domstolar. Givetvis är det helt avgörande för arbetet att människor organiserar sig och arbetar för förändring på ett strukturellt plan. Det kan till exempel handla om att arbeta för att förändra normer inom högskolan, såsom Sveriges Förenade HBTQ-studenter (SFQ) gör.

Samtidigt behövs ett juridiskt skydd när enskilda personer drabbas av diskriminering. Alla som anser sig drabbade måste ha rätt att få sin sak sakligt prövad (vilket inte är detsamma som att automatiskt få rätt). Och juridiken kan hjälpa jämlikhetsarbetet framåt genom krav på att olika aktörer aktivt ska arbeta för att förebygga diskriminering och främja en god arbetsmiljö.

Studentrörelsen var pådrivande när likabehandlingslagen för studenter kom till och har också arbetat för att arbetsmiljölagstiftningen tydligare ska omfatta studenter. Nu när studenternas rättigheter ifrågasätts för att några påstås missbruka dem så verkar studentorganisationerna inte rycka ut till rättigheternas och lagstiftningens försvar - SFQ undantaget.

Socialdemokratiska studentförbundets ordförande väljer att inte säga något om behovet av lagstiftningen. SACO Studentråds ordförande Ewa Westerberg tar sig tid att lägga ett ordentligt inlägg i debatten och skriver att lagen är viktig, men fokuserar samtidigt på studenterna som påstås missbruka lagen - och låter Zarembas underliggande påstående om att själva lagstiftningen är orimlig stå oemotsagd (Westerberg gillar för övrigt också Borgnäs artikel). Sveriges förenade studentkårer (SFS) då? På deras hemsida hittar jag inte ens en notis om den pågående debatten - än mindre ett officiellt uttalande.

Nu vet jag att alla ovan nämnda organisationer (som jag haft förmånen att följa på nära håll som fd studentkårsaktiv, hbtq-student och anställd utredare på SFS) har ett genuint engagemang i jämlikhetsfrågor och studenters rättigheter. Jag bara hoppas att deras riskbedömning av den pågående debatten är mer rätt än min. Ett försämrat diskrimineringsskydd för studenter vore förödande.

/Pär Wiktorsson