Nytänkande elever undanbedes

Klassen hade svenska och fick i uppgift att skriva en berättelse om en resa som de varit på. En elev skriver om sin väg till skolan. Berättelsen är genomarbetad och välskriven, men får bara ett "godkänt" eftersom läraren menar att eleven inte höll sig till uppgiften. Vägen till skolan kan ju inte räknas som en resa... Snacka om kreativitetsdödare.

Ibland är det långt till idealen om elever som uppmuntras att tänka självständigt, kritiskt och ta egna initiativ. Det gäller bara om man håller sig inom vissa fyrkantiga ramar som tråkigt nog sällan lyfts fram och diskuteras i sig. En sådan diskussion skulle ju innebära att lärarens makt och tolkningsföreträde utmanades, samtidigt som den skulle kunna leda till både bättre pedagogiska ramar och bättre arbetsmiljö.

Ett alternativt sätt att se på berättelsen ovan hade varit att se det nytänkande och unika. Och att samtidigt ta hänsyns till att eleverna har olika förutsättningar att göra olika resor. Och det känns härligt att avsluta detta inlägg med två meningar som börjar med det för fyrkantstänkandets upproriska "Och".

/Pär

Ensidigt om heder

Jag funderar på om det finns olika sorters förtryck. Tycker ofta det framställs så i samhällsdebatten. Visst förtryck skulle till exempel vara kulturellt betingat medan annat är... något annat.

Jag tror att ett mer användbart sätt att se på förtryck är att det ofta handlar om samma sak som tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Ska man till exempel tala om förtryck som relaterat till hederskulturer så är det viktigt att inte bara tala om vissa invandrargrupper utan även dra paralleller till det det där vardagliga "svenska" - det som Göran Hägglund skulle kalla "vanligt folk". Hur utbrett är det inte att tänka på heder och status bland detta vanliga folk?

Jag kommer att tänka på flera historier där jag hört hbt-personer som varnats för att komma ut inför familj, släktingar och annan omgivning. "Vad ska folk tänka om oss?". "Det här kommer att göra mamma jätteledsen". "Det här rör inte bara dig utan hela familjen".

Jag kommer också att tänka på den yttersta svenska symbolen: kungafamiljen. Snacka om några som måste anpassa sig till vad omgivningen tycker och till och med ska fråga föräldrar (och regering!) om lov för att få gifta sig.

Det finns i alla fall uppenbara paralleller att dra till det som brukar talas om som hedersrelaterat förtryck. Och det är viktigt att fundera på vad som händer när inga sådana paralleller görs. Förtrycket placeras där borta, hos någon annan: den förtryckande, ojämställda invandraren.

Nä, förtryck ska bekämpas överallt och den kampen måste föras på ett sätt som inte sker på bekostnad av vissa som riskerar att drabbas av ännu mer förtryck.

/Pär

Många lånade fördelar på Pride

Perspektivbyrån har hållit två workshops under Pride kring fördelar och normer. De levande böckerna lånades ut flitigt och det blev många bra diskussioner. Här går det att läsa mer om Låna en fördel i media och även titta på hur det såg ut:

http://www.stockholmpride.org/Journal/Artiklar-fredag/Artiklar/Biblioteket-av-kott-och-blod-/

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/pride-normer-lana-en-fordel-1.922331

http://www.qx.se/pride/11057/alex-lanade-en-penis-for-en-stund

Nu hoppas vi att vi ska kunna komma ut på fler ställen och prata om fördelar och normer. Vi tror att Låna en fördel är en form som kan passa många- att förutsättningslöst sitta ned och diskutera de egna fördelarna man har. Men syftet är också att lyfta diskussionen till en samhällsnivå, att belysa vad normer gör med människor som passar in i dem och de som inte gör det och vad det får för betydelse för maktfördelningen i samhället.

/Sofia

Dags att fira Pride!

Under Stockholm Pride 27-2/8 hittar du oss här:

Levande bibliotek - Låna en fördel. Du kan låna en livs levande bok (person) och diskutera samhällsnormer och vilka fördelar man får om man kan leva upp till dem.
Pride House (Kulturhuset/Stadstetern vid Sergels torg) ons 29/7 16-17.45 och fre 31/7 13.30-15.30, på World News Café.

Pär är samtalsunderlättare under ett seminarium med Stolta Föräldrar i Pride House (Kulturhuset/Stadsteatern) tis 28/7 16.45-17.45, i Bryggan.

Sofia deltar i panelsamtal om heteronormer och sport i Pride garden (Kungsträdgården) tor 30/7 14.30-15, på Lilla scen.

Killar som är Killar

På nätcommunityt Qruiser, för hbtq-personer och vänner, hittade jag en klubb kallad "Killar som är Killar" och som beskrevs så här:

"Här är klubben för oss som är killar och inte fjolliga på något sätt eller minimalt feminina...
...klubben för oss som gillar killar som helt enkelt är killar."

Klubben hade 1469 medlemmar.

Klubben "Vi som gillar fjollor" hade 5 medlemmar.

Ack ja, men jag skulle säkert se att massor av de 1469 Killarna också var med i klubbar mot transfobi, heteronormativitet och hatbrott om jag tittade...

/Pär - minimalt elak

Att kidnappa en publik

Måste skriva om ett fenomen eftersom jag nyligen kom i kontakt med det och höll på att gå i bitar av ilska, även om det verkligen inte var första gången.

Scenen är ett föredrag som håller på att avslutas eftersom den utsatta tiden är slut. Föredragshållaren ber dem i publiken som har kvar frågor eller kommentarer att komma fram och prata efteråt. Men så finns det någon som detta inte duger för - någon som tycker det är väldigt viktigt att få kommentera och ge råd när alla andra hör på. Och så förväntas alla sitta kvar efter sluttiden och lyssna. "Nej, men det här tycker 'vi' ju är så intressant så 'vi' vill fortsätta!"

För mig handlar det här om alldeles för stora egon och alldeles för lite respekt för andra människors tid. Extra provocerande när det som denna gång var en akademiskt etablerad, medelålders man som skulle ge expertråd i jämställdhetsfrågor, råd som varken föredragshållaren eller jag och de andra i publiken behövde.

Jag är i alla fall nöjd med att jag vågade bryta mot 'vi:et' som plötsligt etablerats i rummet, genom att gå från föredraget mitt i monologen med "råd". Det ska jag göra oftare!

/Pär

Pridesäsongen är här - liksom motståndet

En kolumn på ledarsidan i söndagens DN provocerar mig. Den har inte lämnat mig sedan jag läste den. Många texter, artiklar, annonser med mera jag ser får mig att tänka att jag ska blogga om det men så lägger det sig. Det här gör mig bara mer förbannad för varje gång jag tänker på det. Lisa Bjurwald skriver 20090510:

Ryskt gayförbud
Kitschfestivalen Eurovision Song Contest har länge varit något av en högtidsdag för homosexuella. Så värst roligt kommer det dock inte att bli i årets värdstad Moskva. Där har staden nämligen förbjudit den parad för hbt-rättigheter som var tänkt att gå av stapeln i samband med nästa veckas schlagertävling. En talesman för stadens borgmästare som tidigare dömt ut gaymanifestationer som ”satanistiska” menar att en sådan parad skulle ”förstöra moralen” i Moskva. Tala om att förarga festivalens mest inbitna fans.

”Så värst roligt…”?? ”Förarga festivalens mest inbitna fans”?!? Skojar hon? Det största problemet är våldet, hatbrotten, förvägrandet av mänskliga rättigheter, demonstrationsförbud, förföljelsen. En institutionaliserad homofobi som genererar uttalanden som hade varit skrattretande om det inte vore för det oerhörda allvaret för de HBT-personer som lever i Ryssland.

Det blir extra provocerande mot bakgrund av misshandeln i helgen av RFSL:s förbundsordförande Sören Juvas vid hans deltagande i Pridefestivalen i Moldavien, där man tror att polisen ligger bakom misshandeln.

Mänskliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Oavsett sexuell läggning, kön, könsidentitet eller könsuttryck. HBT-personers rättigheter är inget lyxtillval som vi kan unna oss i fina goa Sverige. (Och dessutom: hatbrott sker här också.)

Svenska journalister bör rimligen förstå vikten av demonstrationsfrihet. Svenska journalister bör rimligen också förstå rätten att slippa förföljas. Svenska journalister bör förstå att ett förbud mot en prideparad innebär liiiiite mer än att förarga några fans. Det innebär att människor förnekas sina mänskliga rättigheter och tar tempen på var demokratin befinner sig idag. Vi vet att det är långt kvar i Ryssland och Moldavien. Men i så kallade fungerande demokratier som Estland, Lettland och Litauen omgärdas HBT-personer av en samhällsdiskussion vi har svårt att föreställa oss ens i våra vildaste fantasier.

I helgen är det alltså Pride i Moskva, som förbjudits. I helgen är det också Baltic Pride, i Riga. Politikerna i Riga jobbar på att förbjuda den också. På söndag den 17 maj är det IDAHO, International Day Against Homophobia. Häng upp en regnbågsflagga. Skriv en artikel. Berätta för din vän. Delta i en demonstration. Åk till Riga. Ring en politiker. Skriv en projektansökan för att kunna åka till Baltic Pride i Vilnius nästa år. Eller dito för Moskva. Bli medlem i SFQ, RFSL, RFSL Ungdom, RFSU, Amnesty eller annan organisation som arbetar för HBT-personers rättigheter, också internationellt. Alla kan bidra med något, du med.

/Linda

Gästbloggare om föreläsning, kurragömma och likabehandlingsarbete

Jag och Pär från Perspektivbyrån har gjort premiär som frilansande föreläsarpar! Förra veckan gästade vi Kristianstad kommuns alla chefer för förskolor och skolor, för att guida dem genom alla viktiga delar av likabehandlingsarbetet. Vi kände oss väldigt välkomnade och väl omhändertagna. Inte minst efter att vår värd bemödat sig med att hitta personliga presentationer av oss och kunde berätta för alla att den ena gillar att leka kurragömma medan den andra är bra på att gå snabbt...
 
Men som tur är så är vi ju även bra på lagstiftning och likabehandlingsarbete :) Sedan april 2006 är alla svenska förskolor, skolor och vuxenutbildningar skyldiga enligt lag att arbeta förebyggande mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Lagstiftningen, som är en milstolpe i svensk människorättshistoria, innebär en hel del nya utmaningar. Rapporter från både Skolinspektionen och Skolverket visar att det återstår en hel del arbete – i Kristianstad och i resten av landet - innan det förebyggande arbetet lever upp till de krav som lagstiftningen ställer.

Föreläsningen tog utgångspunkt i boken "Lika värde, lika villkor? Arbete mot diskriminering i förskola och skola" som jag skrivit tillsammans med Love Nordenmark. Vi arbetade båda på Lärarhögskolan i Stockholm när lagen trädde i kraft och identifierade snabbt ett enormt behov av en bok som på ett sammanhållet sätt och med utgångspunkt i lagstiftningen guidade genom de olika delarna av likabehandlingsarbetet: begrepp och krav i lagen, en förståelse för hur diskriminering, trakasserier och kränkande behandling yttrar sig i den pedagogiska vardagen, pedagogiska strategier, viktiga förutsättningar för förändringsarbete och till sist likabehandlingsplanen.
 
Detta var som sagt mitt första samarbete med Perspektivbyrån, men säkerligen inte det sista. Jag ser framemot att anta nya utmaningar tillsammans med er!

/Maria Rosén

Könsneutrala äktenskap - iallafall ett steg närmare

Den 1 april var alltså dagen för beslut i frågan om könsneutrala äktenskap. Undertecknad fanns på plats i riksdagen, under nästan hela dagen. Vid dagens början var redan 28 talare anmälda under punkten, och 4.08 beräknad talartid. Sen tillkom repliker och allmänt filibustrande, och totalt tog det sex timmar tills alla fått sagt sitt. Vissa talare var mer spexiga än andra, vissa precis så förutsägbara som kunde anas, andra lite mer otippade, såsom att höra Lennart Sacrédeus (kd) argumentera om flersamma relationer. (Hans mycket vältaliga inlägg innehöll också hänvisningar till pedofili och incest, även om han såklart inte sade det rakt ut. En av flera skillnader från 1994 års partnerskapsdebatt. Bouvin (nyd) var inte där tex, men Mikael Oscarsson (kd) använde samma spår, om än något mer raffinerat.)

Nåväl, igår var alltså dagen för beslut, för att samkönade par också ska få möjlighet att ingå äktenskap. Under debatten lyfte flera inlägg problematiken med det föreslagna lagförslaget, och jag kan inte annat än att hålla med. Jag undrar följande:

När ska myndighetsutövning frikopplas från trossamfund? Det är orimligt att kyrkan fortsätter med denna funktion. Särskilt osmakligt blir det att den nya lagen medger att den som ska viga par kan välja bort samkönade par.

När införs antalsneutrala civilrättsliga avtal? Det är lika orimligt att staten avgör vilka som hur många som kan leva tillsammans.

Jag noterade att Börje Vestlund (s) uppmanade Sacrédeus att hålla sig ifrån "slaskdebatten" och sade något i stil med att det inte finns någon seriös sexualpolitisk aktör som driver frågan om "månggifte" (vilket är slarvigt och okunnigt uttryckt). Börje har missat att RFSL Ungdom driver frågan (se tex ett nytt uttalande tillsammans med Grön Ungdom), liksom att RFSU säger "Möjligheten att ingå civilrättslig registrering som omfattar fler än två personer bör utredas." (Ur idéprogrammet.) Också SFQ lyfte i sitt remissyttrande om äktenskapsfrågan frågan om möjlighet för fler än två personer att ingå dylika avtal.

Jag har djup respekt för att många vill och längtar efter att ingå äktenskap. Väl så. Men att nöja sig med denna lag är att acceptera alldeles lite, och den bygger på en heteronormativ förståelse om den goda, trevliga, välartade och prydliga villa-volvo-vovve-drömmen. Jag vill någonting annat. Många med mig vill någonting annat. Därför är den 2 april den första dagen av den fortsatta kampen. För frihet, mot heteronormativa regleringar av hur vi kan organisera våra liv.

/Linda

Gemensam könsnämnare

Personer som skjuter ner klasskamrater. Personer som, i grupp, systematiskt utnyttjar minderåriga flickor sexuellt. Personer som misshandlar. Personer som våldtar. Det finns ju oftast en gemensam nämnare för alla dessa personer: att de är män. Varför syns inte mer diskussion om manlighet och samhällets normer kring kön!? Att det finns ett mönster, och inte bara är fråga om enskilda galningar eller vissa onda människor, är tämligen tydligt kan man tycka...

/Pär

Normkritiska Skolverksrapporter

Den som är intresserad av likabehandlingsarbete i förskola och skola, eller av barn och elevers mänskliga rättigheter, får inte missa Skolverkets rapporter som beskriver en dyster (om än inte särskilt förvånande) verklighet.

Banbrytande är att Skolverket nu förespråkar ett likabehandlingsarbete med en normkritisk utgångspunkt.

/Pär

Lycklig av bajspåse!?

Häromveckan medverkade Perspektivbyrån i Det stora nätverksmötet, Subtopia, Alby. Programmets absoluta behållning enligt min mening var seminariet som handlade om PeePoo, en engångstoalett, en lika enkel som genial påse som tar hand om och neutraliserar avföring. Och hur kan då detta göra en jämlikhetskonsult lycklig??

Professor Wilhelmson målade upp bakgrunden: 2,6 miljarder människor saknar de allra mest grundläggande sanitära förhållandena. Det betyder att 40 % av jordens befolkning saknar tillgång till någon som helst toalett, hål i marken eller hydda att uträtta sina behov i. Det medför att människor tvingas uträtta sina behov där det är möjligt, när det är möjligt. Det medför livsfarliga bakterier, parasiter och smittor som förorenar vatten och närmiljö, det betyder att ett barn dör var 15e sekund på grund av vattnet. Det betyder att kvinnor inte äter eller dricker under hela dagen för att de inte kan/vill/får uträtta sina behov i dagsljus i andras åsyn. De äter fyra timmar innan mörkrets inbrott, för att i skydd av mörkret uträtta sina behov, vilket medför en ökad risk för sexuella trakasserier, våld och våldtäkt. Det betyder att flickor inte slutför sin skolgång då det inte finns några toaletter på skolan. Det är ett av världens största problem. (Som inte talas om såklart. Vem vill befatta sig med bajs?)

PeePoo är en liten plastpåse som i princip inte väger någonting, en årsförbrukning väger 3 kg. Den är konstruerad som en liten påse inuti påsen, den yttre viks ned för att skydda händer/behållare från kontakt med hud. När behovet är uträttat, knyckla ihop innerpåsen, försegla den yttre med en knut. Sedan – gräv ned den! Påsen är utrustad med urea, som reagerar tillsammans med enzymer i avföringen och alla farliga bakterier osv neutraliseras, inom loppet av några veckor. Då är påsen omvandlad till en påse gödsel! Plasten är högteknologisk och bryts ned. Nu väntar storskaliga pilotprojekt i Kenya och Indien, och avsikten är lokal produktion som då också genererar arbetstillfällen.

Aktivistiskt entreprenörskap i sin allra mest inspirerande form!

/Linda

Nytt kontor!

Perspektivbyrån gläds åt att ha ett nytt kontor. Vi har blivit sambos med RTP, Riksförbundet för trafik-, olycksfalls- och polioskadade, i Sundbyberg. Det är inspirerande att få dela lokaler med en spännande organisation som flyttar fram positionerna när det gäller frågor om tillgänglighet och funktionshinder.

Och det är lite roligt att de färgstarkaste jämlikhetskonsulterna nu flyttat in bland betong och 60-talskontor. Vi har lagt beslag på ett alldeles eget arkivskåp i metall och håller nu på att fundera på hur vi ska dekorera det - och på vad vi ska fylla det med. Kreativa idéer tas tacksamt emot.

Hört på tunnelbanan

Mamma 1: "Åh, vad söt hon är!"
Mamma 2: "Tack"
Mamma 1: "Man ser verkligen att det är en tjej. Det är så jobbigt med min dotter. Jag fick frågan hur gammal HAN var även när hon hade en knallrosa overall."
Mamma 2: "Ja, tråkigt när man anstränger sig"
Mamma 1: "Precis! Man gör allt man kan för att det ska bli rätt och så blir det ändå fel."